Beiis

Lundby sjukhus är de som tog på sig att utföra min operation. Det är det sjukhus som skadade min invärtes under min gallstensoperation. Det är också det sjukhus som tog det aktiva valet att skicka hem mig samma dag trots mina smärtor.

 

Sverige sjukvård idag fungerar, det gör den. Den fungerar verkligen när den måste fungera, i mitt fall; när liv svävar i fara. Men det här inlägget ska inte handla om mig, det ska handla om Lundby sjukhus som inte verkar fungera över huvud taget.

 

Min sjuktid i kort; Jag opererades av en Dr. Thomas 6/11-2012 på Lundby sjukhus, åkte in till Sahlgrenska akuten på kvällen, skickades hem med morfin. Åter tillbaka på akuten 8/11-2012 och då gick det fort. Jag hade sex timmar kvar att leva, 3,5 liter tunntarmsinnehåll i min buk, hål i tunntarmen, bukhinneinflammation, stora smärtor, svårigheter att andas och total blodförgiftning. Jag opererades akut, intuberades under två dygn, skickades runt en del, kunde inte smärtlindras och så vidare. Jag låg inne i tre veckor. Efteråt visade det sig att jag inte ens hade gallsten.

 

Under min tid på sjukhuset så ringde min mamma Dr. Thomas och han beklagade sig att det hade gått så snett. Han lovade att en lex Maria skulle göras men vi kunde inte få en kopia, för patienten i ett sådant ärende har inget med det att göra typ.

 

Tre månader senare, 7/2 2013, ringer chefsläkaren mig från Lundby sjukhus. Han berättar att de fått in ett ärende från socialstyrelsen från mig och det har han rätt i. Chefsläkaren ringer mig och har inte en aning om mitt ärende alls. Han beklagar sig hit och dit (men det gör inte det hela ogjort tyvärr), han är trevlig och känns stundtals ganska frustrerad över att inte ha hört om ärendet via sin organisation. Det är första problemet. Jag ska sedan skriva på ett papper så de kan få journalkopior snabbare.

 

Så ringer jag mamma som mejlar ett argt och ifrågasättande mejl till någon ansvarig på Sahlgrenska. Hon fick svar idag om att journalkopior redan har skickats. De har skickats 29/11 till Lundby sjukhus till en doktor där. Då ringer mamma upp chefsläkaren från Lundby sjukhus som tillslut erkänner att mina journalkopior inte längre finns hos dem utan de är BORTA. Det är andra problemet. Samtidigt får hon veta om att det inte är Dr. Thomas som har opererat mig. Det är tredje problemet.

 

Hur konstigt känns det att ha blivit opererad på felaktiga grunder av någon du inte vet vem det är utan du tror det är någon annan som har personligen garanterat dig att han ska utföra operationen? Hur konstigt känns det inte att opereras på ett sjukhus där varken journalhanteringen fungerar eller internkommunikationen? Hur konstigt borde det ha känts när jag godtog att jag skulle opereras på Lundby sjukhus? Det är ett misstag jag aldrig kommer göra igen.