Beiis

Det jag en gång hade är snart helt borta. Så kan det gå när särintressen och andra människor hamnar i prioritet framför en själv. Så står man där ensam kvar med det man hade innan, vilket inte är dåligt. Bara mest ovant att ingen upphåller min telefonlinje i flera timmar i veckan längre. Ingen som springer ner dörren hos mig och ingen jag springer ner dörren hos. Det är ovant men inte dåligt, jag har insett att relationer är något som kommer och går men jag har alltid kvar min trygghet i vardagen. Min pojkvän. Med det är inte han viktigare än mina vänner men tryggheten är.

Det gäller att ta vara på det man har, när man väl har det. För när det försvinner står man där och känner sig tom. Men det är inte en dålig sak!