Angående situationen där ute
Jag tror jag överreagerar faktiskt. Men sedan i fredags morse har allt gått käpprätt åt skogen och sedan jag hörde om vad som hänt i Norge känns det som jag lever lite som i en bubbla. Inte för att jag kände någon personligen men det hade lika gärna kunnat hända här, det hade lika gärna kunnat vara mina 85 vänner som blev mördade och det kunde lika gärna varit mina bästa vänner som jag fått se bli skjutna mitt framför ögonen på mig av en man utklädd till polis.
Men det är inte bara därför det känns som jag lever i en bubbla, jag tycker synd om alla anhöriga och alla som varit med om de två attentaten i Norge. Men vad som skrämmer mig mest är människors tankar. Vad vet jag om någon planerar samma sak för något parti i Sverige, kanske för partiet där jag engagerar mig i. Kanske är det människor i min omgivning som det händer någon gång.
Visst ska man inte tänka så men det är läskigt att de tankarna finns där hos människor.
Jag skickar mina varmaste hälsningar till alla anhöriga och alla som blivit påverkade på ett eller annat sätt via det här fruktansvärda attentat. Varför kan inte människor bara se att alla är lika värda och att man inte ska skada någon annan?
Jag vet inte, imorgon kommer bli en minst lika tuff dag som igår och idag. Det är jobb på gång och jag tror seriöst att om detta kommer på tal så kommer jag bryta ihop. Sådan stark känsla för det är så nära men känns så främmande, det ska liksom inte ske. Punkt slut.
Mina tankar går till er alla där ute men främst till anhöriga och direkt påverkade. Och till er allihopa väll jag bara säga att vi måste leva ut våra drömmar och leva vårt liv och ta tag i saker och ting. För det behöver inte vara ditt fel, vad som helst kan hända och när du väl står där på livets höst vill jag att ni ska tänka på vilket bra liv ni haft och hur nöjda ni är med vad ni gjort med ert liv. Så gå ut och njut lite extra!
Men det är inte bara därför det känns som jag lever i en bubbla, jag tycker synd om alla anhöriga och alla som varit med om de två attentaten i Norge. Men vad som skrämmer mig mest är människors tankar. Vad vet jag om någon planerar samma sak för något parti i Sverige, kanske för partiet där jag engagerar mig i. Kanske är det människor i min omgivning som det händer någon gång.
Visst ska man inte tänka så men det är läskigt att de tankarna finns där hos människor.
Jag skickar mina varmaste hälsningar till alla anhöriga och alla som blivit påverkade på ett eller annat sätt via det här fruktansvärda attentat. Varför kan inte människor bara se att alla är lika värda och att man inte ska skada någon annan?
Jag vet inte, imorgon kommer bli en minst lika tuff dag som igår och idag. Det är jobb på gång och jag tror seriöst att om detta kommer på tal så kommer jag bryta ihop. Sådan stark känsla för det är så nära men känns så främmande, det ska liksom inte ske. Punkt slut.
Mina tankar går till er alla där ute men främst till anhöriga och direkt påverkade. Och till er allihopa väll jag bara säga att vi måste leva ut våra drömmar och leva vårt liv och ta tag i saker och ting. För det behöver inte vara ditt fel, vad som helst kan hända och när du väl står där på livets höst vill jag att ni ska tänka på vilket bra liv ni haft och hur nöjda ni är med vad ni gjort med ert liv. Så gå ut och njut lite extra!
Kommentarer
Trackback
