Jag älskar denna tiden, att se hur tiden bara försvinner från mig
jag kan inte förklara nu vad jag menar.. det är bara så kort tid kvar. Snart är det två år sedan min kärlek dog. Det är liksom ett slut och en ny början på samma gång. Man förlorar ett helt år när det tar slut och vinner ett nytt där man är fri att göra vad man vill i stort sett. Hur många fler starter får man? Jag har alltid haft en känsla av att jag kommer dö för tidigt, men vill man leva för alltid? Vad ska jag göra för att bli nöjd med mitt liv? Vilka mål har jag? Vad ska jag göra under årets gång? Det kanske är mitt sista. Det gör ont i mig när jag vet att Marc hade velat vara här. Mörkt som den kallaste natten i vintertid, varmt som en dag i sommaren. Fint som en dag mitt i våren och ruggigt som en dag i höst. Då faller alla löven och änglarna kan åter se oss. Eller? Oavsett så måste man fortsätta att vara den man ger sken av att vara. Lycklig och säker som den olyckligaste flickan under jorden.
Kommer kärlek dö och dra med oss in i döden?
