Att leva med konstant smärta
Ibland när ingen ser så ger jag upp för en stund. Mitt liv kretsar kring smärta och jag har fyra scenarion i mitt liv;
1) jag är sällan fri från smärta men det händer. Då oroar jag mig för att få ont.
2) jag har ont och låtsas som ingenting för att det gör inte så ont att jag inte kan hålla uppe en god min.
3) smärtan är överjävlig och jag kan ta tabletter.
4) smärtan övergår i dåsighet och min kropp vill ingenting mer än ligga ner.
Jag har levt såhär i över ett år och under denna tiden har jag lärt mig vilka som är mina riktiga vänner. De som är äkta och förstår ATT jag har ont. Men kanske inte HUR ont jag har. Men det betyder lika mycket det.
Någon som står där 24/7 är min sambo. Som håller mig i handen när det krampar i magen och låter mig gråta i hans famn när jag inte orkar mer. Han är värd all uppskattning och allt jag kan ge tillbaka, i resten av mitt liv.
Tack till alla som står där som klippor för mig när jag behöver det, jag uppskattar allt ni gör även om ni inte vet det. <3
