Dagens mage(?)
Det här är vad jag möts av varje dag. Något som jag inte hade när jag gick in bakom den svarta dimridån i mitt minne. Men det var där så fort jag vaknade. Då var det täckt med tejp och var ihophäftat med fyrtio agraffer - något som liknar häftklammers. Jag var rädd när de skulle tas bort, men det var ingen fara. Ingen fara om man jämför med smärtan jag då hade genomlidit de senaste veckorna. Det här är alltså något jag inte minns som sitter fast på min kropp som jag aldrig kommer bli av med. Jag kan försöka hur mycket som helst med medel, plåster och andra metoder. Vad som behövs är tid.
Så säger alla att ärret ser bra ut nu och wow etc. Men det skiter jag i. Det hade fortfarande varit bättre om det inte funnits där. Om jag hade sluppit allt det här. För det är tufft att vakna varje morgon och inse att det inte bara var en dröm utan att det där faktiskt sitter på min mage i resten av mitt liv.
