Självförtroende
Jag är väldigt nervös inför att genomgå spirometri imorgon, onsdag. Det är ett sorts andningstest för att mäta astman. Jag skulle gjort ett likadant test idag men jag kom inte upp ur sängen för tårarna bara strömmade ner för mina kinder. Det är nämligen så att jag fortfarande har svårt att andas efter min operation i november. Det är svårt eller näst intill omöjligt att ta djupa andetag och jag har ont hela tiden. M sa idag att jag verkligen måste kolla upp detta för om han håller om mig som han brukar eller snarare brukade så gnäller jag på nätterna och säger att det gör ont.
Att vakna är för mig också en pärs. Smärtcentrum ligger då vid nyckelbenen och fokus på det vänstra, men jag har ont i hela bröstkorgen. Läkarna gjorde en röntgen och det verkar ju inte vara något fel där för de har inte hört av sig på två månader.
Det är inte rättvist. Fem månader efter min sjukdom. (Läs i headern)
Kommentarer
Trackback
