Förståelse är uppenbart.

Hur länge kan jag möta dagarna om du inte är här vid min sida?
Hur länge ska jag vänta på att allt det där som är ovisst ska bli uppenbart?

När ska jag nå ut med mina tankar?
När ska jag förstå mig själv?
När ska du förstå att det är dig jag vill ha?

Det mesta, nästan allt är luddigt.
Det jag inte förstår, kommer jag någonsin förstå?

Så vad händer när solen går i moln?
Vad händer när skuggan når sitt mål?
Vad händer när hjärtat slutar slå?
Vad händer i mig när jag vet att det är dig det slår för.

Så kommer du någonsin förstå mig och mina tankar?
Kommer jag någonsin förstå att ingenting är ovisst?
Allt är så uppenbart som nyputsat glas och nyfunnen kärlek.

Ja, allt är som en molnfri dag i sommaren.
Som en kall oktoberkväll.
Som lågorna i en eld och dropparna i ett regn.

Jag var, jag är och kommer alltid vara.
Bara mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0