Vad är det som gör mig sån här?
Förvirrad är jag när jag går runt i dimman i mitt liv, var är jag? Vart ska jag? Så många gånger jag tappat bort mig själv men hittat tillbaka. Så många gånger jag försökt men misslyckats. Jag misslyckas för jag saknar någonting, jag vet inte om det är tillit eller brist på trygghet. Jag vet att du accepterar mig och ser mig för den jag är. Det känns helt underbart att vara glad på riktigt. Du lyfter mig upp på moln var eviga dag. Men jag är fortfarande förvirrad, vilse och innerst inne känner jag mig ensam. Hur jag än försöker så går det aldrig mer än väl. Hur mycket jag än gråter så tar aldrig tårarna slut. Men ändå tycker jag livet är kul, för du finns. Jag vet inte vad som drev mig förut men nu vet jag. Tårar fyller mina ögon och jag vet att jag inte får ut det jag vill till er. Det är så svårt att bestämma och välja. Försöka eller låta bli. Fångad som en fjäril i en håv, borta som solen bakom moln och glömd som alla minnen vi inte kommer ihåg. Jag vill något mer, jag vill något större. Jag vill ge men når aldrig fram. Jag vill ge, jag vill ge. Jag vill bara ge. Men vad jag ska ge dig för att du ska förstå vad jag känner och vad jag tycker vet jag inte. Jag vet inte om jag kan känna mig trygg hos dig. Jag vill men vet inte om jag kan. Som höga höjder, jag klarar inte av dem. Som sprutor, de får mig nästan att svimma. Som brustet hjärta, vågar inte bli ensam kvar. Kommer du alltid finnas kvar? Är det de som är kärlek? Eller är det bara vänskap, så svårt att tyda, så svårt att läsa. Jag vill men vill inte såra dig. Jag vet ingenting när jag vilse och förvirrad springer runt bland mina tankar. Vad är kärlek, varför vet jag inte det? Du gör mig så glad, du gör mig hel. Jag skulle säkert klara mig utan dig men jag skulle aldrig i livet vilja det.Så allt är inte lätt och man måste se til fler än andra, fler än sig själv. Vägen fortsätter löpa framåt, var är jag på väg? Är jag på väg till dig?
