Semester som förr i tiden
Wow. Nu lämnar vi snart Sverige för 40 timmar ungefär. Vi har lämnat Borås som så många gånger förut men med ett mål i Danmark, Naestved och Bonbonland den här gången.
Familjen har varit där ett par gånger med nu finns det några markanta skillnader. Jag bor inte längre hemma och jag är sambo. Fast han sitter jämte mig i bilen och är en del av familjen när vi snart passerar Trelleborg.
Livet känns så härligt när man får dela det med någon så fin som min sambo. Och att dela traditioner och familj med varandra betyder mycket.
Idag reser vi med min familj för att komma hem till Göteborg på lördag morgon. Så blir det iväg på en gång till svärföräldrarna och för att träffa en del av hans släkt. Det ska bli kul!
Så ska vi se Robbie Williams med!
Nu lämnar vi Sverige, ses o hörs :)
Gothia Cup
Idag börjar den värsta veckan på året för en göteborgare nämligen gothia cup-veckan. På vägen in mot stan idag så var det totalt TRE lag på vagnen. Det är folk överallt i hela stan och man kan mer eller mindre inte ta sig fram kollektivt.
Årets lösning på den här veckan är inte att sitta inomhus utan jag tar mig till mamma som bor i Borås och hälsar på och så kommer sambon när han har jobbar klart för veckan (typ imorgon) och sedan drar hela familjen till Danmark och Bonbonland. KUL!
Att leva med konstant smärta
Ibland när ingen ser så ger jag upp för en stund. Mitt liv kretsar kring smärta och jag har fyra scenarion i mitt liv;
1) jag är sällan fri från smärta men det händer. Då oroar jag mig för att få ont.
2) jag har ont och låtsas som ingenting för att det gör inte så ont att jag inte kan hålla uppe en god min.
3) smärtan är överjävlig och jag kan ta tabletter.
4) smärtan övergår i dåsighet och min kropp vill ingenting mer än ligga ner.
Jag har levt såhär i över ett år och under denna tiden har jag lärt mig vilka som är mina riktiga vänner. De som är äkta och förstår ATT jag har ont. Men kanske inte HUR ont jag har. Men det betyder lika mycket det.
Någon som står där 24/7 är min sambo. Som håller mig i handen när det krampar i magen och låter mig gråta i hans famn när jag inte orkar mer. Han är värd all uppskattning och allt jag kan ge tillbaka, i resten av mitt liv.
Tack till alla som står där som klippor för mig när jag behöver det, jag uppskattar allt ni gör även om ni inte vet det. <3
Måndagar i all ära
Det är en ny vecka och en hel vecka sedan jag fick mina starka tabletter. Det har gått åt fyra stycken vilket kanske ska kännas bra. Det är så svårt att skriva något som inte har att göra med det som uppfyller hela min vardag. Eller snarare hela min tillvaro. För är det inte smärta så är det frihet från smärta.
Jag lever i en gråskala och nu idag kunde inte ens vädret ge mig ett leende för jag kan inte bära shorts, kjol eller byxor som sitter åt i midjan. Det som går bra är lösa strumpbyxor, oversize och trikåer, trikåer och ännu fler trikåer. Det känns så uttjatat och slappt men det är ungefär det som fungerar för tillfället.
Nu ska jag nog ta mig en kopp grönt te med smak av apelsin och lotusblomma. Det är för himla gott!
Magkatarr?
Idag vaknade jag med smärta så jag tog en smärtlindrande tablett. Samtidigt så mår jag jätteilla, uppblåst mage a la höggravid typ och ont i hela magen.
Så jag har idag lyckats äta tre tabletter för att hjälpa magen (hatar tabletter) och ringt 1177 som sa att det var högst troligt magkatarr. Jag har dessutom suttit fastlimmad på badrumsgolvet av illamående och nu - efter tre timmar - börjar det ge med sig.
Dags för grönt te och knäckebröd!
Smärta. Igen.
Idag är ingen bra dag. Den är likvärdig med den nu passerade veckan. Jag har haft en bra dag denna veckan och det var igår. Jag har i och för sig haft en bra dag till, men den på grund av min nya smärtlindring.
Idag vaknade jag med en enorm smärta i både ryggen och magen så jag får skynda mig upp ur sängen för att ta en smärtlindrande tablett. Trots att min kropp bara vill ligga kvar i sängen och lida.
Jag tog en av de nya tabletterna som sist fick hela kroppen att slappna av. Sådan tur hade jag inte idag. En sån tablett som jag fick när jag var på vårdcentralen sist, samtidigt som läkaren skickade en remiss till kirurgen för att de ska kolla på varför jag har sådana otroliga smärtor i magen. Tills dess får tabletterna duga.
Jag önskar bara att det här kunde få sitt slut. Jag är så otroligt trött på att ha ont.
Imorgon är det fredag och då skall jag på ett "sminkparty" hemma hos svärmor och jag håller alla tummar jag har på att få vara smärtfri imorgon och resten av helgen. Så att helgens planer inte blir avbokade eller påverkade.
