Beiis

Efter åtta träningspass förra veckan men med ungefär samma kost som vanligt så har jag tappat 1,5 kg. Den enda skillnaden kostmässigt är att jag dricker oboy/mjölk efter träning och äter tre mål om dagen.

Det finns många inlägg med den rubriken men idag är det lite extra. Jag har precis kommit från gymmet, beställt pizza och klarat av första delen av examinationen på min kurs. Känns grymt!
Efter morgonens goda nyheter så kör vi hårt på gymmet men är som vanligt. Jag är inte ett träningsfreak som bara äter GRÖNsaker. Med gallsten ska man hålla sig borta från GRÖNA saker. Plus att jag tränar för att bli lite mer redo för gall-operationen i tron om att jag kommer klara den bättre då.

Efter endast fem dagar men sju pass på gymmet har jag gått ner 0,2 kg och tappat hela 7 cm runt magen. Dessutom vet jag nu hur riktig träningsvärk känns. Jeansen är fortfarande tajta när de är nytvättade men jag har sju veckor kvar! Nu kör vi!

Kort och gott, jag har börjat träna. Igår körde jag ett eget pass och indoor walking vilket var riktigt roligt. Det är sådan skillnad på energimängden denna veckan och förra veckan. Det är som att jag sover bättre och äter bättre och mår kanon!
Idag ska jag testa att gå ut och löpa lite för att se om mitt mål är uppnåeligt. Förhoppningsvis kommer ni här få följa mig från otränad till vältränad och målet är att springa Göteborgsvarvet. Eller milen. Eller över huvud taget.

Dags för frukost!

Varje år så länge jag kan minnas så har vi åkt 3 timmar i bil ner till Skåne och Mormor för att äta skaldjur. Eller ha kräftskiva, kalla det vad du kalla det vill. En bilresa på fem personer har lett till en del bråk och tjafs genom åren.
Varje år så länge jag kan minnas så har det alltid varit problem med organisationen. För lite skaldjur. Torra skaldjur. För mycket mat. För lite mat. Hetsiga diskussioner släktingar mellan och kanske en och annan snaps bland resten av det som glasen fylls upp av.
Varje år firar vi i min släkt detta kalas och många andra runt om i landet firar det med sina nära och kära.
Men någonstans måste jag faktiskt stanna upp och ifrågasätta traditionen. Eller fler än en tradition, flera brukar sluta på samma sätt.
Missförstå mig rätt, det är alltid trevligt i slutändan. Men för mig känns det som att allt stök innan gör att det inte är mödan värt.
Jag har redan dåligt samvete över julen. Var ska den firas? Med min mamma och familj? Med min pappa och familj?
Med min sambos familj? Och ska jag och min sambo fira jul ihop? Det leder till fyra månaders magont och dåligt samvete. Med risk att det blir som med skaldjursfesten i helgen. Fyra månaders dåligt samvete ligger framför mig till jul och så många timmars planerande så jag inte ens vill räkna dem. Ibland känns det inte värt det. Det är ibland inte mödan värt.
Det finns helt klart ett problem med allt det här festeriet för en planeringsmänniska som jag och för många andra likasinnade. Frågan är bara vad man ska göra åt saken och om det faktiskt finns något att göra. Bortsett från att sluta fira alla högtider och traditioner. Trots allt är de traditionella skaldjuren godast att äta tillsammans med nära och kära. Presenterna är roligast att öppna när någon ser på. Och hur skulle det vara att dansa kring midsommarstången ensam?